10/04/2012

Intervju med Simon, aktiv i kompisgruppen Barngruppen

Publicerat av: , kommentarer

Syftet med verksamheten är att försöka nå ut till de barn som befinner sig i en utsatt och känslig situation. Fokus i verksamheten ligger på att ha roligt. Att barnen skall kunna koppla bort den ibland svåra vardagen och bara vara och ha riktigt kul. ”För oss handlar det om att lägga frivilliginsatserna och finnas där för dem som behöver det mest”. ”Vi har sett att flera av dessa barn mår dåligt och därför vill vi ha verksamhet för dem där vi fokuserar på att ha roligt tillsammans. Vi ser barnen här och nu.”

 

Barngruppen startade upp för ca ett år sedan efter att en vän från asylgruppen föreslog ett samarbete mellan RKUF och asylgruppen. Gruppen består sex personer, tre från asylgruppen och tre från RKUF som alla rekryterades internt. Redan från början har gruppmedlemmarnas ansvarsområde stått klart, ingen tar på sig psykologrollen, gruppens fokus är att ha roligt tillsammans. Det finns andra stödjande verksamheter runt barnen som tar hand om den biten. Barngruppen fyller den funktion som barnen tidigare saknat, en verksamhet där de kan vara just barn. Barngruppen har vanligtvis verksamhet varannan vecka, ibland varje vecka.

 

Intervju med Simon:

 

Vad är det bästa med att vara frivillig i din verksamhet?

Den oerhörda energin som verksamheten ger och den stora positiva skillnaden i barnens välmående sedan de börjat delta i gruppen. Den mest uttalade förändringen har den yngsta killen i barngruppen gjort då han var näst intill apatisk när han började och är nu, 1år senare, glad och prattokig och börjar likna andra femåriga killar. Det märks att verksamheten spelat stor roll för samtliga barn i gruppen. De pratar om träffarna när de är hemma med sina föräldrar.

 

Är du verksamhetsledare i din verksamhet?

Det är ingen i gruppen som har en uttalad ledarroll utan alla bidrar med sina kunskaper och alla tar i stort sett samma ansvar för verksamheten. Gruppen samarbetar väldigt bra och samtliga sex deltagare har yrkesmässiga erfarenheter som gagnar verksamheten och dess utveckling. Åldern bland gruppens frivilliga är 25-29 år.

 

Hur kom ni i kontakt med de barn som nu är del av barngruppen?

Barnen och deras föräldrar har sedan tidigare kontakt med Asylgruppen och det är genom dem vi lyckats få kontakt med barnen. Barngruppen består av fem barn i åldrarna 5-14 år, åldersskillnaden har aldrig varit något problem. Samtliga kan prata svenska vilket underlättar kommunikationen.

 

Har du uppmärksammat behov för stödsamtal med gruppens aktiva?

Under verksamhetens gång har det inte uppkommit några direkt svåra samtal eller situationer, barngruppens aktiva har ett stort stöd i varandra och har inte känt behov av att ta in någon utomstående för stödsamtal. Samtliga av barnen och deras föräldrar delar erfarenheten att de levt gömda i Sverige i flera år, men nu sedan en månad tillbaka har faktiskt alla fått permanent uppehållstillstånd, vilket är fantastiskt.

 

Har ni stött på problem som ni sedan hittat lösningar på?

Vi fick kämpa lite för tilliten i början, särskilt från en av föräldrarna till barnen. Förtroende byggdes upp genom att besöka familjerna i deras hem, sitta ner tillsammans titta på tv och prata om verksamheten. Familjen hade sedan tidigare kontakt med asylgruppen som bland annat hjälper till att lösa praktiska saker så som exempelvis dagisplats. Att det redan fanns en kontakt underlättade för barngruppens aktiva i arbetet med att skapa ett förtroende.

De första aktivitetstillfällena hölls hemma hos barnen (en familj i taget med två frivilliga), sen var de vuxna med en omgång i en annan lokal. Gruppens aktiva hämtade barnen och de gick tillsammans till lokalen som aktiviteten hölls. I nuläget är det bara ett av barnen som har kvar föräldrastöd, det är den yngsta deltagaren som också var den som mådde sämst vid verksamhetens uppstart. Han har alltid sin pappa med sig på aktiviteterna.

Verksamheten drivs enligt försiktighetsprincipen, få barn i gruppen i början och när verksamheten fungerar bättre och bättre kommer fler frivilliga att involveras och sedan fler barn.

 

Vilken utbildning har gruppmedlemmarna i verksamheten fått för att kunna utföra sitt uppdrag?

Merparten av barngruppens aktiva har gått kompisutbildningen och tyckte att den gav bra stöd i uppstarten. De har sedan var för sig gått på olika föreläsningar om gömdas situation. Samtliga aktiva har olika yrkesmässiga erfarenheter och stödjer varandra.

 

Vilka aktiviteter har ni kört?

Roliga aktiviteter i urval har varit minigolf, besök på Kolmårdens djurpark och dockteater. De aktiva försöker undvika att påverka barnen med sina egna värderingar och tips utan är mycket måna om att barnen ska få skapa fritt. För närvarande har gruppen ett samarbete med visualiseringscentrum som har workshops runt hur man gör stop motion film. Gruppen har fått 3 tillfällen kostnadsfritt på enheten CNEMA. Barnen har gjort allt i processen, lerfigurerna samt deras miljö och även börjat producera två kortfilmer. Just nu producerar två av barnen en film som de döpt till ”Monsterdinosaurien som äter allt och vulkanen som dödar allt”. Om barnen vill kommer filmerna att publiceras på RKUFs hemsida så håll ögon öppna.

 

Hur kan man förbättra er verksamhet?

Jobba på kontinuitet och rekrytera fler frivilliga för att sedan kunna utöka barngruppen.

 

Hur känns det att verksamhetsidén nu sprider sig och är på gång att starta i Stockholm och senare kanske på andra ställen Sverige?

Att verksamhetsidén skall sprida sig har funnits som förhoppning i gruppen från start. Jag tycker att det är kul och ser fram emot att höra om den fortsatta utvecklingen och hoppas att idén skall sprida sig till fler lokalföreningar i landet.

 

Vart började din frivilligbana?

Jag utbildande mig till socialantropolog i Göteborg, under studietiden började jag engagera mig i RKUF Göteborgs besöksverksamhet Transit och sedan i SRKs projekt med ensamkommande barn.  Frivilligengagemanget gjorde att jag inriktade delar av min utbildning mot migration och mångfald. Efter utbildningen jobbade jag med nyanlända flyktingar i Norrköping som flyktingsamordnare och numera driver jag eget företag som utbildningskonsult i referensmarknadsföring samt coach för arbetssökande. Simon har varit aktiv inom RKUF i fem år och är för närvarande ordförande för RKUFs styrelse i Norrköping och projektledare i ett av SRKs internationella projekt i Argentina.