Reflektionera mera!

Kan du ibland tänka att om jag bara vågade, då skulle jag säga till den där typen som sårade mig att vet du hur dåligt jag mår till följd av det du gjorde mot mig?
En del dagar kan det kännas som att det samhälle jag lever i är en plats som hindrar människor från att vara sig själva. Att den hudfärg vi har påverkar hur omgivningen bemöter oss och att föraktfulla fördomar har starkt fäste.

Vi vill gärna tro att vi befinner oss långt ifrån aparthaid regimens tid men kanske är vi närmare än vad vi tror?
Idag var det 99 år sedan som Rosa Parks föddes, hon har kallats för medborgarrättrörelsens moder. Anledningen till detta är att hon helt enkelt tröttnade på den rasdiskriminerade lagstiftningen som rådde 1955. Hon vågade vara stark och vägrade att resa sig för den vita man som sa till henne att den där platsen tillhör mig. Detta var startskottet till att sympatisörer bojkottade bussar i Amerika under 381 dagar. Slutligen slog USA:s högsta domstol fast att de rasdiskriminerande lagarna stred mot USA:s grundlag.
Tänk att något som från början kan anses obetydligt kan påverka historien i all oändlighet. Kanske vågar du också vara lika stark som Rosa Parks nästa gång någon behandlar dig illa? För tänk om ditt mod hjälper andra att våga förändra framtiden?

Enligt BBC news.com startade årets störst shoppingdag i USA (Black Friday) med pepparspray och skottlossning. Hur tänkte personen som tog med sig en pistol till shoppingcentret? Oh, nej jag kommer inte att hinna dit i tid, lika bra att jag tar med mig min pistol? Hur kan en ipod, en x-box eller även ett par jeans vara viktigare än medmänsklighet? Att någon ens får för sig att ta med sig en pistol till ett shoppingcenter är galet! Prylhysterin bara växer men det finns ingen som väljer att stanna upp och tänka= oj, hur påverkas världen av att vi överkonsumerar? Eller så kanske man tänker okej, världen är redan körd så lika bra att jag köper min x-box så att jag kan vara deppig med den.
Nej, snälla! Tänk efter! Enligt Nordiska museet köper svenskarna kläder för 71 miljarder/år. Vid produceringen av ett par jeans förbrukas 12 000 liter vatten och 0,6 kg kemikalier. Har du någon gång tänkt på vem det är som har tillverkat din x-box eller ipod? Bryr du dig?
Vi på Röda Korsets ungdomsförbund bryr oss och i Örebro finns gruppen ”Försköna” som arbetar med re-design. Även du kan göra något, varför inte börja med att enbart köpa sådant som du kommer att använda många gånger.

Vem har rätt att bestämma över någon annans kropp?
Vem kan med gott samvete utföra ett ingrepp på en kvinna som absolut inte vill? Är inte detta att klassificera som en form av tortyr?
Under perioden 1996 -2000 tvångssteriliserades 300 000 quechaspråkiga landsbyggdskvinnor, detta har den peruanska staten själv erkänt. Trots detta lade åklagaren med ansvar för mänskliga rättigheter ner ett fall mot fyra tidigare hälsoministrar från Fujimoriregimen (1990-2000) den 26 maj år 2009. Motiveringen: Anklagelsepunkterna hade preskriberats. Det underliga var att den kärande parten hade begärt att de anklagade skulle dömas för folkmord och tortyr, medan de beaktade anklagelsepunkterna var de eventuella brotten mot liv, kropp och hälsa samt dråp

Tyvär har Sverige inte heller alltid varit så bra som det är nu, exempelvis skedde steriliseringar mellan åren 1934 och 1975, även om det uttryckligen inte sägs ha varit av tvång är frågan hur mycket frivillighet det egentligen låg bakom detta ingrepp? Precis som under Fujimoris tid var ekonomiska besparingar ett syfte med detta ingrepp. Andra anledningar var av folkhälsoskäl, rashygien och kontroll av asociala.

Det var förekommande i Sverige att kvinnan lurades av sjukhuspersonal att hon skulle genomgå en blindtarmsoperation. Anledningen till detta var att den svenska staten ansåg att kvinnor blev mer sexuellt lössläppta om de visste att de var steriliserade.

En likhet mellan de båda fallen är att båda har utförts under manliga regimer. En skillnad är dock att i Sverige utsattes både män och kvinnor medan det enbart var kvinnor som utsattes i Peru. Om den grundläggande anledningen till tvångssteriliseringen i Peru är machokulturen och ett förakt för quechafolket, vad var då Sveriges grundläggande anledning? Hur kan vi förhindra att det sker igen?

Jag blir bara så obeskrivligt arg på att vi alltid bara pratar utan att göra något åt det verkliga problemet, vilket jag anser är okunskap om andra människors liv och rädsla inför det som är okänt. I samhället finns det en sådan otrolig dubbelmoral, trots att vi säger att främlingsfientlighet är hemskt, kan jag fortfarande höra åsikter som: Men det är ju på grund av dem att det finns våld i samhället. När jag ställer frågan: Vem är dem? Får jag endast svaret: det är dem, det är invandrarnas fel. Min följdfråga blir då självklart: Vilka invandrare? Att höra dessa åsikter gör mig fruktansvärt arg och jag kan inte förstå att den som säger detta faktiskt är någon som jag bryr mig om. Var hade Sverige varit utan globaliseringen? En annan aspekt som är viktig att komma ihåg är att även vi svenskar flyttar till andra länder och är på det sättet invandrare.

Främlingsfientlighet är ett dolt problem som finns överallt i samhället och vi måste aktivt arbeta för att uppnå motsatsen. Det finns så många lösningar på problemet, men vi måste bara våga öppna våra ögon och se lösningen.

För att förhindra att det finns främlingsfientlighet i samhället måste vi öka kunskapen om olika kulturer. En lösning kan vara att barn och ungdomar får lära sig om olika kulturer i skolan, jag vet att det finns många bra skolor som lär ut om olika kulturer, men det är inte alla. Jag vet även många skolor som fortfarande har kristendomen som högsta prioritet på agendan. Jag anser att det är viktigt med neutralitet och att de olika religionerna bör framhävas lika mycket.
Jag vill att det i skolan finns en pott med lediga dagar att hämta ut, för att barnen och ungdomarna ska kunna fira sina högtider.

Jag har även läst att namnet fortfarande spelar roll vid arbetsintervjuer, även om detta har förbättrats. Jag skulle även vilja att arbetsintervjuer sker på samma sätt som när duktiga musiker väljs ut till orkestrar, vilket innebär bakom draperier. Fast ändå så kvarstår problemet med att många inte ens blir kallade till arbetsintervjuer.

Nej skärpning Sverige! Nu rycker vi oss i kragen och funderar ut hur vi på ett etiskt och humant sätt får ett Sverige där alla kan känna sig välkomna!

Ibland kan jag bli otroligt glad över hur andra människor behandlar sina medmänniskor. Som idag när jag satt i taxin på väg till organisationen COPLAN, det blev trafikstockning och föraren i taxin gav pengar till en man med funktionshinder, istället för att bli irriterad över att vi fick vänta. Detta gjorde mig så rörd att jag förutom att skänka pengar till mannen med funktionshinder ökade kostnaden på taxituren. Istället för att ge 7 soles (17kr) valde jag att ge 10 soles (25kr), visserligen var skillnaden en strunt summa, men jag tror att jag gjorde föraren glad. Det jag menar med detta exempel är att om du gör något bra för andra så kommer både du och den andra personen att må bra av det! Detta är kanske en självklarhet men väl värd att tänka på och påminn dig om: Vad kan du göra för att någon annan ska må bra?
Kram till dig!

Har samhället blivit en växande kapitalindustri, där det viktigaste är pengar och status? Kan människors liv vara en del av ett varumärke? I media belyses nu olika ämnen som påvisar risken med girighet och att även en vanlig person med en från början vacker dröm kan förändras.

Ibland kan det vara oerhört svårt att bli medveten om sina egna fel och om någon påpekar dessa är det mycket lättare att hamna i försvarsställning än att be om ursäkt. Sedan kan berömmelsen och äran som uppkommer till följd av individens arbete leda till ett beroende.

Att skapa ett varumärke av andra människors svårigheter är för mig oetiskt och bör ifrågasättas. Att utnyttja andra människors okunskap och tillit är ett resultat av girighet. Det som är svårast att förstå är att anställda behandlas olika till följd av vilket anseende de har. Vad är då viktigast: resultat eller medmänsklighet? Att arbeta med människor kräver hela tiden ett ställningstagande om vad som är rätt och fel. Att inte få skälig ersättning för sitt arbete och att människors förutsättningar påverkar vem som tjänar mest eller minst är ofattbart. För att tillägga att lönesättningen inte ens behöver vara ett resultat av arbetsbördan. Att bli diskriminerad men av olika skäl inte kunna förändra sin situation och att den makthavande personen utnyttjar detta är svårförståeligt. Samtidigt som omgivningen tror på de lögner som de inblandade sprider. Att uttalanden från inblandade kan påvisa stereotypa åsikter exempelvis: personerna får så mycket mer utöver ersättningen, de utvecklas och de har deltagit.

Dessutom är förhandlingar viktiga för att de anställda ska kunna påverka sin situation, dock finns det fortfarande arbeten där detta inte sker på ett rättfärdigt vis. Samtidigt som högt uppsatta kan påpeka att det alltid är viktigt att tänka ekonomiskt trots att detta kan påverka de anställda i negativ riktning. Vid en kartläggning av problemen tenderar sanningen att förbättras och missgynnsamma aspekter mörkläggs.

Namnet är en värdefull ägodel som formar en stor del av individens identitet. Det visar personens kulturella tillhörighet, etnicitet och är ofta ett aktivt val från föräldrarnas sida. Att då från samhällets sida bli tvingad att avstå från en del av sin identitet är oerhört kränkande. Vi lever år 2011 och ändå förekommer det diskriminering på arbetsmarknaden. Att inte få möjlighet att bli kallad till en arbetsintervju till följd av sitt namn är oförståeligt. Särskilt med tanke på att allt fler moderna och annorlunda namn skapas. När kommer förändringen att komma?

Vikten av att våga stå upp för sig själv och att stå upp för andra. Det är inte alltid lätt att ingripa om någonting känns fel och många gånger är det mycket mer integritetsskyddande att enbart stå vid sidan och att låta händelser fortgå. Dessutom är det många gånger svårt att inse när det är du själv som gör fel. Ett upphöjt ögonbryn, ett skämt eller ett argument som är till skydd för dig själv kan påverka en annan människa negativt. Då kan det vara oerhört bra att någon annan vågar berätta att det du har gjort är fel. Men om skämtet var riktat till mig och om ingen annan fanns där? Eller om jag såg, men personen som sa skämtet oftast brukar vara rolig fast det här skämtet gick över gränsen. Tänk om personen är någon med mycket makt och att jag inte vågar säga till för då kan det ge ödesdigra konsekvenser. Vid dessa tillfällen kan det vara bra att någon utomstående kan ingripa. Vem är då denna person? Det kan vara du, jag eller en förbipasserande, att våga ställa upp för andra är även att våga ställa upp för sig själv. Tillsammans kan vi påverka samhället till det bättre.

Tänk dig att du är född och uppvuxen i ett land, du är ättling till ursprungsbefolkningen ett folkslag som sagoböckerna beundrar. Tänk dig sedan att de personer som kom till det land som du vill kalla ditt, inte accepterade din tro och tvingade dig att förneka allt det som du anser är rätt. Fortsätt att fantisera men gör det nu om framtiden, där befinner sig dina ättlingar i samma land, i ett land där dina kvinnliga ättlingar blir jämförda med djur och utsätts för samhällelig diskriminering. Att även om majoriteten ser ut som du, är det din motpart, ättlingar till dem som tvingade dig att bli någon annan, som respekteras och ditt folk som negligeras.  Detta är världens otäcka verklighet.

På den svenska agendan är jämställdhetsfrågan i ständig dialog och vi vill gärna tro att vi är ett av de bästa länderna på att tillåta samma rättigheter för både kvinnor och män. Trots detta är Sverige det enda nordiska land som ännu inte har haft en kvinnlig statsminister.
Samtidigt är det otroligt intressant att reflektera över hur det kommer sig att det fortfarande förekommer skillnader exempelvis i fråga om lön och om vem som ska vara hemma med barnen. För att påverka detta är det troligtvis bra att se på verkligheten ifrån ett annat perspektiv. Jämförelsevis kan ett land som Peru nämnas, där är skillnaden mellan män och kvinnor större än i Sverige. Oftast är det männen som är beslutstagarna och makthavarna, trots detta stod presidentvalet mellan Ollanta Humala och Keiko Fujimori.
Jämförelsevis med Peru stod valet i Sverige mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin, dock fick vår kvinnliga kandidat utstå mer negativ personlig kritik än vad vår manliga kandidat fick uppleva. Att något så banalt som Mona Sahlins väskor granskades i media är häpnadsväckande, särskilt då ingenting nämndes angående Fredrik Reinfeldts väskor. Har Sverige inte kommit längre än att stereotypa fördomar fortfarande tydligt framkommer i samhällsdebatter?

Ett annat exempel är att Danmark den 3/10-2011 fick sin första kvinnliga statsminister vid namn Helle Thorning-Schmidt, trots att feminism anses vara negativt i Danmark. Hur kan vi anse oss vara ett föregångsland då det gäller jämställdhet om vi är det enda nordiska land som aldrig har haft en kvinnlig statsminister? Vad är orsaken till detta?

När är det dags för Sverige att agera? Jag vill att fler kvinnliga partiledare lyfts fram i politiken då jag anser att det är det enda sättet för att uppnå total jämställdhet.