Humanitetsbloggen

Ibland sker de häftigaste mötena på de mest oväntade platserna. Jag var och klippte mig igår och den vanliga frågan: Men vad gör du då? kom så klart upp från frisören. Det ledde till ett samtal om tortyr och mänskliga rättigheter.

Frisörens make var från Iran och hon berättade att hennes makes bror efter sitt första avslag på asylansökan i Sverige på 1980-talet hamnade i turkiskt fängelse. I fängelset blev han torterad, våldtagen och utsatt för en massa annat hemskt som han ännu inte kunnat eller velat berätta för sin familj.

Jag tror ingen av oss kan föreställa oss vilken fruktansvärd upplevelse det är att bli utsatt för tortyr. Att bli berövad sitt människovärde och utsatt för vidriga brottsliga handlingar utan att kunna göra något åt det själv. Medan hon berättade så föll både mitt hår och mina tårar mot golvet på frisörsalongen.

Röda Korset har sedan många år drivit behandlingscentrum för tortyr- och krigsskadade på flera platser i Sverige. Verksamheten har blivit mycket uppmärksammad och har hjälpt många människor att kunna gå vidare. Att åtminstone delvis läka de sår som har uppstått och kunna bli en trygg förälder till sina barn.

Sedan 1980-talet har ca 370 000 flyktingar fått uppehållstillstånd i Sverige. Uppemot 40 % av dem kan ha utsatts för tortyr. Forskning visar på att förutom att orsaka enormt mycket lidande för individen som blivit utsatt är det hög risk att trauman från föräldrar som blivit torterade överförs på deras barn.

På initiativ av vår tidigare ordförande Bengt Westerberg har Röda Korset precis gett ut boken ”Mordförsök på tilliten – en bok om tortyr”.

Här kan du läsa ett utdrag från boken där Mohammed från Iran intervjuas: ”Den som har torterats tar liksom slut. Risken är stor att han aldrig återfår ett liv som är värt att leva.”

Jag läser artikel 5 i FN:s Allmänna deklaration om mänskliga rättigheter:

Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Och mina tårar fortsätter falla.