Humanitetsbloggen

Många gillar inte skryt. Jag tycker det är för lite skryt i vår rörelse! Vad är det som är så himla fel med att säga högt och ljudligt vad vi är fantastiska på? Vad vi lär oss av våra misstag och av våra framgångar? Vilka fantastiska resurser vi har i våra frivilliga och vår personal? Inget – bara det att vi inte gör det mer är heltokigt!

Jag har sedan jag började blogga skrytit om våra frivilliga och allt viktigt och bra ni utför. Jag tänkte fortsätta med det. Men jag behöver ju hjälp. Ni behöver ju börja skryta och peppa varandra!

Skryt för att peppa är det jag vill ha – inte skryt för att deppa och trycka ner någon annan.

Så här kommer det första skrytet – det handlar om Lisa i Uppsala som blir hyllad efter Dialogdagarna i helgen. Jag citerar Åsa som sitter i regionrådet som arrangerade helgen:

”Störst jubel och uppskattning rönte vår ungdomsförbundsrepresentant Lisa. Hon var helt suverän och jag är så glad att vi fick tag i henne och att hon trots att hon enligt egen utsago var jättenervös lyckades smitta av sig med sin entusiasm i hela rummet. Tror & hoppas att vi får se mer av henne i framtiden.”