Humanitetsbloggen

På tåget hem från Stockholm efter en vecka i Visby och Almedalen blickar jag tillbaka på dagarna som gått. Veckan har varit spännande och Röda Korsets Ungdomsförbund har synts lite varstans.

I måndags lovade jag ju att ställa den första frågan till Tobias Billström på Rädda Barnens seminarium om ett värdigt mottagande av ensamkommande barn. Tyvärr blev frågestunden inställd på grund av tidsbrist, men jag tror fortfarande på det tipset för att lyfta den fråga man driver.

I tisdags hände massvis av grejer! På morgonen intervjuade jag Bodil Ceballos, migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet och ställde lite frågor om deras politik för ensamkommande. Se intervjun här och läs deras svar här!

Därefter träffade jag Sara Haraldsson, vice ordförande för LSU, och fick diskutera deras kommande strategi. Spännande idéer har arbetats fram som jag tror många av medlemsorganisationerna kommer att vara positiva till! På förmiddagen genomförde aktiva i Ungdomsförbundet från Gotland en manifestation för barn på flykt med livet som insats.

I onsdags så modererade jag Almedalens mest angelägna seminarium om barnets bästa främst i asylprocessen med en fantastisk panel bestående av Anna Lundberg från Malmö högskola, Henry Ascher, barnläkare och Frida Johansson Metso, ordförande för FARR. Vi hade runt 70 besökare! På morgonen värmde vi upp med att springa SKTF:s hälsolopp i kampanj-tshirtar.

Det har varit spännande, intensivt, varmt och trångt på gatorna i Visby.

Särskilt stort tack vill jag rikta till Röda Korset på Gotland, vår fantastiska lokalförening i Ungdomsförbundet (ni rockar så fett!) och dessutom Asylgruppen i Malmö som har gjort kampanjen Barnets bästa främst verklighet!

Nu önskar jag er alla en härlig sommar så ses vi i augusti igen – kom ihåg att ställa upp för barn på flykt du med!

Idag så skickade jag ett vykort till den blivande statsministern med kravet på att regeringen ska göra Barnkonventionen till svensk lag när jag deltog på Rädda Barnens Ungdomsförbunds seminarium på Almedalen.Vykorten ska överlämnas efter valet den 19 september. 

Är du trött på att barns rättigheter inte respekteras? Skicka ett vykort du också! Klicka här och ställ upp för barn i Sverige du med!

Idag läste jag en intressant artikel i DN. Konsekvenserna av att Migrationsverkets praxis ändrades i mars för hur somalier som fått asyl i Sverige ska kunna få sällskap av sina anhöriga börjar bli synliga. Knappt några får återförenas längre.

Halvårsstatistik från Migrationsverket talar sitt tydliga språk. I början av året fick över 90 procent av alla somalier med en etablerad relation till en flykting också återförenas i Sverige. De senaste månaderna är siffran nära noll. Det handlar om flera hundra människor på ett par månader och det lär bli tusentals under hela året.

Det är nära anhöriga det handlar om — makar, barn och deras föräldrar.

Bakgrunden handlar om hur lagen ska tolkas. En asylsökande som lyckas ta sig till Sverige behöver inte styrka sin identitet, bara med sannolikhet visa vem han eller hon är. Kärnfamiljer ska i princip också kunna återförenas, men för den som kommer efter, och söker uppehållstillstånd från utlandet, är ID-kravet stenhårt. Just somalierna straffas dubbelt för att det i deras krigshärjade land saknas ordentliga myndigheter som kan utfärda pass som svenska myndigheter kan godta.

Tidigare har Migrationsverket valt att låta återföreningsprincipen väga tyngre än ID-kravet, men Migrationsöverdomstolen — den högsta rättsliga instansen — underkände i januari det förfarandet.

Läs mer i DN:s artikel här!

Jag hade egentligen tänkt att skriva om Almedalen eftersom allt är i full gång här i Visby, men när jag satt och kollade mina mail så damp ett pressmeddelande från Ungdomsstyrelsen ner. Efter reportaget som P1:s Kaliber gjorde och som jag bloggade om har nu Ungdomsstyrelsen genomfört en granskning av de religiösa ungdomsorganisationer där medlemmar som var homosexuella uppgav att de diskriminerats, hotats och nekats att få förtroendeuppdrag i organisationen.

Så här står det i Ungdomsstyrelsens pressmeddelande:

”Ungdomsstyrelsen har haft samtal med organisationernas ordförande eller andra representanter från styrelsen samt granskat organisationernas formella dokument som tidigare års ansökningar, verksamhetsberättelser, protokoll, riktlinjer och stadgar. Vi har även gått igenom ett urval av utbildningsmaterial och arkiverat material från läger och konferenser på organisationernas webbplatser.

I de underlag som vi har gått igenom finns inget som visar att organisationerna diskriminerar individer på grund av sexuell läggning. Homosexuella kan vara medlemmar på samma villkor som andra och de kan ha förtroendeuppdrag och anställningar i organisationerna. Ett kriterium för att få statsbidrag är att organisationer driver en verksamhet som inte strider mot demokratins idéer.”

Det var jag som fetstilade den där meningen ovan. Kalibers reportage handlade om att medlemmar upplevde diskriminering från just höga företrädare i organisationerna. Hur Ungdomsstyrelsen då kom till slutsatsen att det var just företrädarna för organisationerna och inte medlemmarna själva de skulle prata med i granskningen förstår jag inte. Inte heller att de trodde att det räcker med att granska officiella dokument.

Eftersom diskriminering är olagligt så är det ju väldigt sällan det förekommer i officiella dokument. Jag tar det en gång till: Eftersom diskriminering är olagligt så är det ju väldigt sällan det förekommer i officiella dokument.

Hade Ungdomsstyrelsen förväntat sig att det någonstans i organisationernas styrdokument skulle stå ”Homosexuella får inte ha förtroendeuppdrag i organisationen”?

Jag är ingen expert på antidiskrimineringsarbete, men är det något jag har lärt mig genom alla möten med kloka och pålästa människor är det att diskriminering oftast inte står utskriven någonstans men att den sker överallt och av oss alla.

Att inge Ungdomsstyrelsen fattat det är väldigt märkligt.

Dagen efter Riksårsmötet besökte jag PR-byrån Westanders och fick lite tips om hur vi kan driva vår riksdagsvalskampanj. Det skriver DN Söndag om idag i ett reportage om lobbying eftersom Almedalsveckan i Visby börjar idag.

Imorgon ska jag följa ett av Birger Östbergs tips, nämligen satsa på att få ställa den första frågan till Tobias Billström på ett seminarium som bland annat Rädda Barnen anordnar, ”Värdig väntan – Ett politiskt samtal om ensamkommande flyktingbarn”.

Håll tummarna för att moderatorn ser min uppsträckta arm!

Vi ställer upp för barn och unga på flykt – men vad gör din politiker?

Vi vill genom vår kampanj inför valet 19 september peppa unga att ta ställning för ett parti som står för en flyktingpolitik som de tycker är bra. Det vill vi göra genom att ge unga konkreta redskap att ta reda på hur situationen för ensamkommande ser ut i deras kommun.

Du kan delta i vår kampanj, oavsett om du redan är aktiv eller nyfiken på vad vi gör!

Konfrontera!
I Sverige är det upp till varje kommun att bestämma om man ska ta emot ensamkommande unga som väntar på asylbesked. Vi vill att alla kommuner ska göra det. Hur ser det ut i er kommun? Kontakta din lokala politiker (gärna från flera olika partier för att se om de tycker olika). Du som aktiv kan maila, sms:a, twittra, höra av dig på facebook, skriva frågor på politikers bloggar eller ringa upp dem. Och glöm inte att ni också kan peppa de kommuner som ni tycker gör bra saker för unga på flykt! Kolla in http://rkuf.se/saker-vi-gor/barn-på-flykt/konfrontera

Rapportera!
På vår facebooksida redovisar vi kontinuerligt vad som händer och vilka svar vi fått från olika politiker och partier. Där hittar ni också andra som engagerar sig i vår kamp för att alla kommuner ska ta emot ensamkommande flyktingbarn. Kolla in http://www.facebook.com/RodakorsetUF

Debattera!
Diskutera med vänner, kommentera inlägg på facebook, skriv insändare, blogga – se till att frågan lyfts överallt där den kan lyftas. För nu ska vi tillsammans driva frågan om hur Sverige behandlar unga på flykt. På så sätt kan vi göra situationen bättre för dem som har det svårast.

Allt material till kampanjen laddar du när på http://rkuf.se/saker-vi-gor/barn-pa-flykt/kampanjmaterial/.

Tack för att du ställer upp!

På kampanjen Barnets bästa främst youtubesida kan du nu titta på alla delar av riksdagsseminariet som hölls den 16 juni i Stockholm. Deltog gjorde bland annat forskaren Anna Lundberg, barnläkaren Henry Ascher och Emma Söderman som själv besökt Malta för att undersöka villkoren för de barn som återsänds där enligt Dublinförordningen.

Nästa vecka håller vi ett seminarium på samma tema som jag modererar på Internationella torget på Almedalen. Kom dit, vetja!

Vill du kolla in kampanjhemsidan så hittar du den på www.barnetsbastaframst.se.

Tack alla fantastiska engagerade i kampanjen för att ni gjorde inspelningen både möjlig och tillgänglig för andra!

I förra veckan rapporterade DN om en 14-årig ung flicka som är gravid och enligt beslut från Migrationsverkar ska hon avvisas till Italien för att få sin asylansökan prövad där. Vid ett läkarbesök avvek flickan och ingen vet idag var hon är. Flickan har bott på ett flyktingförvar i Göteborg sedan i vintras och utvisningen skulle ske inom några veckor.

– Ett helt orimligt beslut, säger barnläkaren Henry Ascher som är ordförande för Svenska barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn.

Sverige har skrivit  under den så kallade Dublinförordningen, som säger att asylprövningen ska göras av det land i Europa som flyktingen först kommer till.

En förlossning innebär stora påfrestningar på kroppen på en fjortonåring och måste självklart ske på sjukhus, enligt Ascher.

– Men det måste gå att göra undantag. Det finns undantagsregler, men Sverige tillämpar dem väldigt restriktivt, säger Henry Ascher.

EU-kommissionär Cecilia Malmström har också kommenterat fallet och påpekar att det går att göra undantag från Dublinförordningen:

- Det går redan nu att göra undantag. Det låter ibland på politiker och enskilda i Sverige som om det inte gick, men det stämmer inte, särskilt inte när det gäller barn, säger hon. Dublinförordningen är bara ett tekniskt sätt att fördela ansvaret, att avgöra vilket land som är första asylland, enligt Malmström.

Det är just i dessa situationer kampanjen Barnets bästa främst är så viktig. är det rimligt att Sverige avvisar en 14-åring som väntar barn till ett eventuellt liv på gatan i Italien?