september 26, 2014

Jourhavande Kompis finns där när ingen annan lyssnar 

Publicerat av: , kommentarer

I tisdags hade SVT:s nya dokumentärserie om medberoende, ”Djävulsdansen”, premiär. I serien berättar personer hur det är att leva med missbrukande anhöriga. Nyhetsrapporteringen och debatten i samband med serien har satt ljuset på den utsatta position som barn till missbrukande föräldrar lever i, och att stödet till barnen ofta brister. För de här barnen, och andra barn och unga som inte mår bra eller befinner sig i en utsatt situation, är det viktigt att det finns stöd att få – och att det finns någon som lyssnar.

jourhavande-kompis-logo

Sedan flera år tillbaka driver Röda Korsets Ungdomsförbund en stödjoursverksamhet för barn och unga, chatten Jourhavande Kompis. Vi vill vara en kompis som lyssnar på barn och unga när de har det svårt och när ingen annan lyssnar. Till Jourhavande Kompis kan alla upp till 25 år höra av sig för att snacka anonymt om precis vad som helst. Vi är själva unga och inga experter, psykologer eller terapeuter. Vi är helt enkelt kompisar och det är chattaren som bestämmer vad vi ska prata om.

– Att man är anonym gör att folk vågar höra av sig och berätta om något för allra första gången, berättar en av de som har varit frivillig i Jourhavande Kompis sedan 2010 och som under ungefär två kvällar i månaden tar emot samtal i chatten.

Vad hör barn och unga av sig om till jouren?

– Det är verkligen allt mellan himmel och jord. Det är också utmaningen, att kunna ta emot jättesvåra berättelser om övergrepp i familjen eller mobbning. Många är ensamma och vet inte vart de kan höra av sig. Men sen är man en faktakälla också, till exempel kan någon höra av sig med frågor som ”Jag har precis fått mens, är det normalt att få det när man är 12 år?”. Vissa är jätteglada över något och vill bara dela med sig.

Vad kan ni göra för dem som hör av sig?

– Det enda vi kan göra är att möta dem där de är och försöka stötta och ge förslag på hur de kan gå vidare. Vår ingång är att de som hör av sig till oss själva ska komma på hur de kan gå vidare.

– Handlar det om övergrepp i familjen tror många att de är de enda som varit med om det och att de inte kan berätta det för någon. Då stöttar vi dem och säger att det som hänt inte är ok och att de har rätt till stöd. Det handlar om att sätta den personen i centrum och ge tips om vart de kan höra av sig för att få hjälp.

Har du varit med om att någon har hört av sig om problem med missbruk i familjen?

– Jag har varit med om det någon enstaka gång, men det är inte det vanligaste. Det vanligaste är att man känner sig ensam och att man hör av sig om relationsproblem överlag. Men bara för att barn och unga inte säger att det handlar om missbruk i familjen, så behöver det inte betyda att det inte existerar och finns i bakgrunden. Det beror lite på hur de väljer att framställa sina problem.

Hur beskriver de som hör av sig till chatten möjligheten att få hjälp på annat håll?

– Många uttrycker tyvärr att de har försökt få hjälp av till exempel kuratorer på skolan, ungdomsmottagningen eller att de har fått hjälp från psykiatrin, men att det inte hjälpt, att det inte funkat eller att man fått fel sorts hjälp. Jag upplever att det är ganska många som hör av sig till oss för att de inte får hjälp från vuxenvärlden och det är jättetragiskt att de känner så. Många vet inte heller vart de kan vända sig. När man hör alla de här berättelserna blir det uppenbart att det finns något glapp mellan de här instanserna [där barn och unga kan få hjälp] och barn och unga själva.

– Sen tror jag att man måste avdramatisera det här med att söka hjälp, det innebär inte att man är en misslyckad människa. Att prata om det som i det här programmet [SVT:s ”Djävulsdansen”] tror jag är jätteviktigt. Det är också bra att det finns hjälp på olika nivåer, vi finns här som ideella och det är ett komplement till det övriga som finns.

Hur tror du behovet ser ut av en chatt som Jourhavande Kompis?
– Jag tror att det är jättestort. Många säger att de tycker att det är skönt att man är anonym och att det är ett säkert ställe där man kan lyfta saker utan att folk bedömer en. Jag tror att om fler visste om att det fanns så skulle ännu fler höra av sig.

– Jag tror också att det är viktigt att tänka på att det måste inte vara världens största grej för att det ska vara skönt att prata med någon utomstående. Många skriver att ”det här är kanske inte världens största problem, jag vet inte om jag får höra av mig om det”, men det är klart att de får. Man ska känna att man kan höra av sig om verkligen allt.

Varför engagerade du dig som frivillig i jouren?

– När jag flyttade till en annan stad kände jag att jag ville engagera mig i någonting.  Det känns bra att man får lyssna och vara ett stöd, när det inte finns någon annan som är det. Min uppgift är att finnas där helt enkelt.

Under 2013 fördes drygt 2800 samtal på chatten. Totalt chattade 162 frivilliga jourare med barn och unga i nästan 4000 timmar under 259 dagar. För att få en uppfattning om vilka behov som finns har vi samlat in statistik om samtalsämnen. Många av barnen som hörde av sig till oss uttryckte att de mår dåligt har ångest eller oro och det förekom samtal om sexuella övergrepp, misshandel eller självmordstankar. Det vanligaste ämnet som togs upp var kärleksrelationer. Därefter kom familjerelationer, 17 % av samtalen handlade om relationer i familjen, och i den kategorin kan bland annat samtal om missbrukande föräldrar ingå.

Jourhavande Kompis är en chattjour för alla upp till 25 år

Alla upp till 25 år kan vända sig till Jourhavande Kompis för att snacka anonymt om precis vad som helst. Vi kan varken se namn eller IP-nummer, och vi för inte vidare vad man chattar om. Jouren bemannas av frivilliga som är mellan 18-30 år. Alla jourare utbildas internt inom Röda Korsets Ungdomsförbund.

Jourhavande Kompis är öppen måndag-fredag kl.18-22 och lördag-söndag kl.14-18 utom på sommaren och under storhelger då vi har begränsade öppettider. Chatten nås via Jourhavandekompis.se och fungerar i mobilen.

Vi har valt att låta alla frivilliga som jobbar i jouren vara anonyma, därför har vi utelämnat namnet på den som är intervjuad.

Dödskalle       Brustet_hjärta        Piller     Hus    Åskmoln    Gladmun_stor jourhavande-kompis-logo